ÄNTLIGEN

Glädjen är stor här hemma nu när vi efter 3 veckor har fått tillbaka vårt internet (och telefon, men den klarar jag mig rätt bra utan). Även om jag hade en tillgång till internet under min semester så var hastigheten på uppkopplingen av sådan karaktär att det var säkrare för humöret att låta bli "tyngre" sidor....  Oj vad jag har har mycket att kika och läsa i kapp mig på. I helgen har jag hunnit med att kika in till några av er via min smartphone, men nu ska jag kika in till er alla och säga hej! Oj, vad jag har saknat er :))

Jag fick tidigare frågan vad jag har för koppling till USA och utifall ni är fler som undrar lämnar jag svaret här. När jag var 19 år åkte jag till Connecticut och arbetade som au pair i 1 år. Under det året hann jag både med att förälska mig och bli gravid. När au pair året var slut tog jag med mig min kärlek till Sverige och födde en tid därefter vår dotter. När förhållandet senare tog slut flyttade mannen tillbaka till USA där han har sitt ursprung. 

För mig är det givet att underhålla min dotters relation med sin släkt "over there" så gott jag kan. Men eftersom det krävs både semesterveckor och mycket pengar har jag inte haft möjlighet att åka dit med henne så ofta som jag velat. Men på 15 år har hon i alla fall fått resa dit 5 gånger och snart är hon stor nog att kunna göra resan på egen hand. Men familjen där borta betyder mycket även för mig och jag håller dem varmt om hjärtat. 

I helgen hade min prinsessa namnsdag och det firade vi med tulpaner. Det kändes bra att välkomna våren samma dag som julen städades ut. Det gäller att vara optimistisk :)

Men jag misstänker att vi inte har sett det värsta av vintern ännu...