24 mars 2012

Farväl min älskade vän!

Dagens inlägg vill jag tillägna min kära vän, familjemedlem.... min lilla bebis...

ZEB

Min följeslagare i nästan 9 år.

Han har natten till idag lämnat jordelivet.

Som ni kanske har läst här på bloggen har Zeb nyligen varit och amputerat en tå på grund av att han hade fått en infektion som hade gått upp till klobenet. Detta hade läkt fint och han verkade må bra. Inga tecken på komplikationer alls efter operationen.

Igår började han halta igen efter att ha gått som vanligt i några veckor. Men annars inget tecken på dåligt mående och inte heller tecken på värk i tassen då jag fick ta och klämma där. Han var i övrigt precis som vanligt. Men i morse när vi vaknade låg han kall och stilla i sin säng. Han såg ut att ha somnat in mycket fridfullt. Men det blev en stor chock för oss, jag kan fortfarande inte förstå att han är borta - för alltid!
Troligtvis var det hans hjärta som inte orkade mer.

Idag är en dag i sorgens tecken - många tårar och värk i hjärtat. En stor tomhet... helt obegripligt!!!



Tack fina älskade vän för de år som gått!

Du kommer alltid att vara älskad och saknad.


18 kommentarer:

  1. Beklagar! Det är såå sorgligt att förlora en kär vän. Sänder dig en varm kram!
    Marie

    SvaraRadera
  2. Åh, vad tråkigt när sånt här händer! Vi hade tidigare en hund "Freja" som fick diabetes och det var så sorgligt att behöva skiljas. Det blir ju en familjemedlem och man saknar dem så! Tröstekramar!

    SvaraRadera
  3. Beklagar det som hänt er. Kom ihåg nu att det är lika "rätt" att sörja en hund som att sörja när en människa dör. Det är lätt att ens känslor förminskas då folk som inte har varit i samma situation vet hur det är att förlora en vän av annan art.

    "Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som bereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre, och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten. Då hör du någon vid din sida säga "Nu har han lämnat oss".

    Lämnat oss för vad? Detta att han blivit allt mindre och tillslut försvunnit är ju bara som du ser det. I själva verket är han ju lika stor och vacker som när han låg vid stranden! Just när du hör rösten som säger att han lämnat oss, finns det kanske någon på en annan strand som ser honom dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just honom när han når sin nya hamn.

    av Ulla Söderström

    SvaraRadera
  4. Usch vad sorgligt, nu gråter till och med jag en skvätt. Sorgen är stor för förlusten av den vän som följt en länge. Ibland svårt förstå för de som ej haft djur själv men sorgen är stor och inte att förakta.
    Men mitt i sorgen tror jag ni alla kan se att han fick vara pigg (tassen tycktes ju ok)ända in i det sista och fick somna in på en lugn trygg plats med nära runt sig.
    Tänker på er!
    Kram kram

    SvaraRadera
  5. Gråter med dig... vad fin han är, så oerhört tomt det måste vara. Mod och kraft till er, och massor kramar.

    SvaraRadera
  6. Tråkigt, det kommer att bli så tomt...

    SvaraRadera
  7. Men vännen:'(
    Ja, nu sitter jag här å tokbölar!!:'(....
    Det är svårt att handskas med känslorna som bara sköljs över en.
    Sen vi tog farväl av våran "bebis" i måndags, då har allt varit konstigt, tomt, meningslöst och grått. Att förlora en följeslagare på 4 ben är bland det värsta jag varit med om, men viktigast är att man får häva ur sig, bli arg, få vara ledsen utan att förklara sig. Dom är och kommer alltid att förbli en kär familjemedlem. Lika som våra barn har vi dem till låns, men skillnaden är att vi oftast överlever våra älskade djur.Gäller att bearbeta i sin egen takt.
    Men jag tror att macke och zebben nu springer runt i det härliga och lyckliga över att ha fått glädja oss med deras alla härliga stunder här hos oss.
    En stor kram till er<3

    SvaraRadera
  8. Nej men åååhhh vad tråkigt!!! Förstår att det är sorgens dag... Fina bilder och många känslor i svallning... Sänder massor med styrkekramizar från mig!!

    Kraaaaaaaaaaam aka

    SvaraRadera
  9. Vad ledsamt , förstår att det är jättetomt efter zeb. Man fasar för den dag det blir så.
    Vi har ju en coton de Tuléar som är 9 år nu.

    SvaraRadera
  10. Anna Berglund-Lundkvist25 mars 2012 kl. 01:17

    Så jobbigt. Djuren blir ju som familjemedlemmar. Styrkekram

    SvaraRadera
  11. Ja, nog känns det motigt...
    Men mitt i all bedrövelse vore det ju trevligt att minnas våra bebisar över ett pringlesrör eller två.
    Kramar vännen <3

    SvaraRadera
  12. Jag beklagar verkligen sorgen!!

    ..och samtidigt vill jag berätta att du vunnit en tävling (första vinsten!)i min blogg, kika in så får du se :)

    Kram

    SvaraRadera
  13. Så sorgligt. Jag får tårar i ögonen.
    Kram

    SvaraRadera
  14. Det är så sorgligt, lilla vovva :-(

    SvaraRadera
  15. Oooo så tråkigt. Har så svårt att läsa sånt här utan att fälla en tår för dig. Det är så fruktansvärt tomt när en älskling går bort. KRAM!

    SvaraRadera
  16. Nej o neeej...
    Så oändligt ont, saknar verkligen ord här märker jag

    Kramer o Klemmer Anna

    SvaraRadera